Om jag inte minns helt fel så var det en låttext till en sång av Jumper. Om man nu tolkar den fritt ( minns inte syftet med själva sången ) så skulle man kunna tro att det handlar om människor som är så upptagna av sig själva. Människor som alltid tror att det just DE gör eller de saker som händer just DOM är mittpunkten i världen. Jag tolkar nu att hela världen står utanför mitt fönster och tittar in på mig. Hela världen står utanför.

Komiska i sammanhanget är att oftast är det folk som egentligen inte har ngt större intressant liv som tror att hela världen står och kikar in i deras köksfönster.

Va ska man säga?

Gömda och Asyl och de andra böckerna om Mia Eriksson är makalösa bästsäljare. Mia och hennes familj dramatiska flykt undan >>Mannen med de svarta ögonen<< har engagerat miljoner läsare runt om i världen. Böckerna påstås vara sanna. Det är de inte.
Mia gic inte ut med toppbetyg från gymnasiet och har aldrig jobbat på bank. Hon gick i specialklass hela sin skoltid och fick jobb på en lunchbar.
Från 1983 levde hon nästan helt på olika bidrag.
Mia och hennes familj har kostat svenska skattebetalare miljoner, utbetalade på märkliga grunder. Och än idag lyfter Mia-numera mångmiljonär-pengar från försäkringskassan.
Mias man var ingen norrlänning vid namn Anders. Han var chilenare med ett tvivelaktigt förflutet i militärdiktaturen Chil. Han anklagades för mordförsök på Mias fd fästman och hamnade i fängelse. När han frigavs flydde familjen.
Om någon var jagad så var det han. Mia och barnen hade inte behövt gömma sig.
Mias lögner har orsakat mycket lidande:Osama berövades sin dotter, Michael förlorade sin mamma, Elisabeth såg sitt livsverk krossas, många känner sig förtalade och lurade.
Nu kan de för första gången berätta sanningen om Gömda.


Dessa ord kan man läsa på baksidan av Monica Antonssons bok "Mia, sanningen om Gömda". Eftersom jag diskuterat boken på familjeliv.se sedan 3 november så var det ingen chock när den landade i min hand. Jag visste vad jag hade att vänta mig. Jag beslutade mig för at vika hörnen vid sidor där det fanns ngt jag reagerade mot. Det kunde va positivt, negativt eller ngt jag inte förstod. Det blev rätt många hörn...det blev upprörda känslor och många frågor. Detta är vad jag kom fram till:


S.40 "Bokens Mia var vacker, smart och handlingsraftig...." "Verklighetens Mia kändes hopplöst svagbegåvad,. Hon var snäll och rar men samtidigt fumlig, trubbig och väldigt påstridig i sin avsky mot muslimer"

Mitt första hörn veks på sidan 40 och Monicas personbeskrivning av Mia som hopplöst svagbegåvad. Jag ställde mig frågan om detta är bra ord att använda om man vill bli tagen på allvar, diskuteras i media och bli kändis författare?

Det tog ett tag innan jag fick känslan av att jag inte kunde släppa boken men när känslan grep tag i mig så blev jag snart besviken och nu sitter jag här med ett frågetecken i pannan...var det bara detta? Jag hade ju sett tdigare reaktioner från "beundrargruppen" att Monicas bok var ett mästerverk, personer har skrivit till Oprah, 60 min. och SVT i sin kamp för rättvisan och på internet handlar det numer inte så mkt om Mias sanning utan huruvida Liza Marklund haft sexuellarelationer med halva mediasverige. För tas inte denna bok upp på rikstadsnivå så är det skandal!

När jag stängde igen boken igår var det med ett missmod, jag var besviken. Det mesta som står i boken är hörsägen och kan med andra ord inte kontroleras. Efter att ha läst Monicas bok känner jag att Gömda kan vara sann, Mia kände sig hotad men ingen tog henne på allvar.

Nu kommer dock boken lite i skuggan av allt annat som cirkulerat kring detta och då framför allt det häxjakt som drog i gång efter Mia på nätet för det är nämligen så att man i Monicas bok får ganska mycket uppgifter ang Mias nuvarande namn och identitet. Snart hade ganska många hittat Mia i USA och vips så poppade det även upp bilder på Mia på dv bloggar på internet. Inte speciellt oväntat MEN vart står då författaren Monica i denna fråga? Hon har fått skarp kritik och är JK anmäld av Mia. Hon påpekar noga i sin blogg att hon tar avstånd från all publicering av foton på Mia/ namnpublicering osv osv trots detta kunde man häromdagen se länken till en av de aktuella bloggarna högst upp på Monicas egna blogg. På frågan varför hon lagt ut länken svarade hon en av bloggläsarna att hon numer blir nedringd av människor som vill veta hur Mia ser ut och att hon pga det la ut bilden...konstigt tycer jag.

Vår en gång så livliga diskussion på FL börjar klinga av, smutskastning vill ingen vara med på även om det gäller Mia, en potensiell lögnerska och bidragsfuskare. Tyvärr skulle jag vilja påstå att bloggen blir Monica Antonssons fall i denna fråga, den är oseriös och skvallrig. Det spekuleras hej vilt kring huruvida Mia existerar på bloggen och eftersom jag är en av dom som blivit uthängd med såväl namn som bostadsort i ett mindre trevligt sammanhang så bidrar det ju till att man blir fundersam kring boken.

Är boken läsvärd? ja om man gillar konspirationsteorier ala "Landade Armstrong verkligen på månen" och "Fejkade USA 11 september attackerna". Själv kommer jag vänta och hoppas att Michael, Mias son som hon lämnade i Sverige en dag orkar skriva en bok om hur han upplevde detta. Han kommer till tals i boken men på tok för lite och jag vil ha mer av hans historia och känslor. Det han säger kommer från hjärtat och det känns äkta.



Till Monica: Om du läser detta så skall du veta att den kritik jag riktar inte är mot dig personligen. Jag hoppas och tror alltid och oftast gott om alla människor och vill även tro så om dig. Så när du lägger ut mindre lämpliga länkar så hoppas jag att du inte vet bättre ang nätet och dess genomslagskraft, när du publicerar mitt namn och bostadsort samt ignorerar min önskan om att få det bortplockat så tror jag att du kanske inte vet hur du plockar bort det. Dock bör du täna på att ALLT MAN SKRIVER PÅ NÄTET STANNAR DÄR FÖRALLTID OCH ÄR BARA EN SKÄRMDUMP BORT!

Det är skillnad på att ge kritik och smutskasta människor. Du har skrivit en bok som jag nu läst och då får jag tycka till om den....även om det är negativt.




Till alla inblandade där ute, hoppas att jag inte trampar ngn på tårna iom detta inlägg. Jag skriver det i ren välmening för att avsluta ngt som jag påbörjat.

Var starka där ute!