I flera veckor har jag vart involverad i en debatt på internet. En debatt som skakat om, upprört, fått personer att tvivla och till och från vart en oerhört smutsig debatt. Innan har jag mest lallat runt på internet, okej visst har jag vart involverad i en och annan het debatt på FL men det har stannat där. DEnna debatt har rört om stora delar på internet och den har delat kvinnor i två läger. Huruvida böckerna om Mia är sanna eller ej.

Jag vart 19 år när jag läste Gömda på Kanarieöarna 1999, jag förfasades, skrämdes...blev arg och vansinnig! Sedan har jag med god lust läst såväl Asyl som Mias hemlighet. När jag läser böcker som på framsidan pärmen har "En sann historia" antar jag att personerna är ändrade, att platser är utbytta och namn fingerade. Det jag inte förväntar mig är att bokens stomme, i detta fall misshandelshistorien och flykten inte är ändrade utan är sanna.

När jag för några veckor sedan halkade in i en tråd på familjeliv var det bara början på en känslomässig bergoch dalbana. Jag skulle veckor senare ifrågasätta en heldel och då inte minst Sanningen om Gömda.

Boken som i december ska komma ut är skriven av en kvinna som kallar sig journalist och författare. En kvinna som jag till en början uppfattade som en driven och kreativ kvinna för hur ofta får man chansen att fråga författaren om boken innan den ens kommit ut och kunna föra en direkt kontakt via en blogg? Oerhört annorlunda...

Dock är jag per automatik en person som ifrågasätter saker...en person kan inte bara trycka upp en ny sanning i mitt ansikte och anta att jag ska acceptera det utan jag frågar, kritiserar...frågar igen....funderar, jag vill ha svar! Vi med samma egenskaper blev snabt inte så populära i såväl forumet på familjeliv som i författarens blogg. Jag tror aldrig jag har fått så många inlägg bortplockade i en debatt som under de dagarna då jag skrev som mest i detta ämne. Tillsist fanns i princip bara en sida kvar av saken. De som trodde på den nya sanningen...

Då skrev jag min första kommentar i bloggen...jag fick den publicerad och skrev snart en ny. Skrev att jag var starkt kritisk till den bok kvinnan skulle ge ut men att hon i sitt arbete som journalist och författare var tvungen att lära sig bemöta kritik och funderingar

Snart fick jag läsa på bloggen att jag lämnade elaka kommentarer...kommentarer som aldrig publicerades men som kommenterades likväl i bloggen av kvinnan som kallade sig journalist och författare. Min identitet blev ifrågasatt och i m in desperation efter att bli tagen på allvar och få föra en seriös diskussion lämnade jag ut vissa id handlingar. DUMT gjort.

Snart haglade ej så lämpliga kommentarer i min blogg, kommentarer från kvinnan som skrivit boken och som inte gillade att jag kritiserade hennes kommande bok öppet på min blogg. Min blogg som annars är ett så fredligt tillhåll blev en krigszon.

Jag tog bort kommentarerna samt inläggen, fegt, dumt....knasigt och inte likt mig. Jag har ganska stor koll på vad man får och inte får skriva, jag vet att jag inte skrivit något fel eller ngt som bryter mot ngn lag. Därför publicerar jag nu ett nytt inlägg i den infekterade debatten om Mia. Mitt val är enkelt, trots de "faktan" som radats upp de senaste dagarna så kan jag inte se något annat än att böckerna skrivna av Liza Marklund är sanna. Att den debatt som bedrivids kan ha skadats Sveriges mest kända jagade kvinna är något jag mår illa över...att namn och identiteter har röjts är ngt jag skäms över men mest av allt förfasas jag av vilken drivkraft som gör att folk bokstavligt talat är beredda att gå bra långt för sina 15 minuter i rampljuset.




tack för mig

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1386787/liza-marklund-mitt-mote-med-salman-rushdie

Vad får man räkna med när man lämnar ut sitt liv på nätet? Den frågan har jag ställt mig då och då under den gångna veckan med tanke på att det i morgon är exakt en vecka sedan jag för första gången var med om något riktigt obehagligt som rörde mig och min blogg.

Är hotfull stämning, lögner och förtal saker man får lära sig leva med i blogglivetsnamn eller är det nolltolerans? Vad får man skriva och vad får man inte skriva på en blogg? och hur viktig är egentligen grundlagen gällande yttrandefriheten i sammanhanget?

Jag sparar alla elakheter och hot som kommer in till min blogg, inte för att jag tänker anmäla utanför att det kan vara bra att ha. Ord mot ord är aldrig starkt...bevisningen måste vara mer än så. Nu talar jag kanske i gåtor för många men ibland måste man...

Får man skriva att man tycker att Maud Olofsson är skit eller att idol Johan sjunger falskt? Eller är man elak då? Är det förtal? Dessa begrepp verkar vara difusa för somliga i bloggvärlden.

Linda, vart är du när jag behöver dig?

Jag har alltid varit en stor förespråkare för det fria ordet! Jag anser att alla har rätt till sina åsikter och rätt att framföra dom. Det jag har skrivit på min blogg vill jag ska nå många människor, jag vill att människor ska ta del av det jag tycker/tänker/gör och vill. DET ÄR JAG! I en blogg ska man kunna skriva allt och man ska kunna tycka vad man vill så länge det inte strider mot bloggens regler.

Ska jag släppa på mine principer eller ska min blogg fortfarande vara öppen...ska det fria ordet vinna eller är vi dömda till ett liv i tystnad