I dag bråkade jag lite smått med min lillebror i telefon. Det händer ju inte så ofta...han är 10 år yngre än mig och jag växte som ni då kan räkna ut upp medan han bara va en liten bäbis. Idag blev vi dock lite osams över att jag tycker att han gör konstiga val...inte mitt problem egentligen men som överbeskyddande storasyster kan man ju inte låta bli att lägga sig i och ge goda råd. Jag har ju trots allt vart 19 år för inte så himla längesedan men som vanligt så känns det som att han tycker att jag är laaaast gammal och jag är inte förvånad. Fanns det några äldre folk än dom runt 30 när man va 19? Man tyckte man va yngst, snyggast, vackrast och med studenten i ryggen så låg hela världen för ens fötter.

10 år senare kan man bara tycka att det är synd att man inte hade förnuftet som man har när man är 29. Tänk va många misstag man sluppit då? Eller man kanske lär sig av sina misstag :-P

Min mamma sa en gång att man alltid tycker att just den tiden man lever i måste vara den bästa tiden. När man är 19 så är det för att man är ung och har hela livet framför sig, när man är 29 så är man mitt uppe i familjebildning, hus, man...barn..., vid 39 har man lämnat småbarnsåren och kan det vara bättre? När man är 49 har man ätligen tid och pengar att satsa på sig själv och vid 59 kommer barnbarnen...så fortsätter det.

Den bästa tiden är NU!