Jag hatar att vara orolig, jag är jämt orolig för ngt! alltid, det har jag alltid varit!!
När jag va liten var jag mest orolig för magsjuka, om jag skulle få det, om ngn annan skulle få det...om jag skulle blir sjuk på skolan osv osv osv. Jag va även orolig för att ngt skulle hända ngn i min familj ngt osv osv osv. Jag har alltid vart orolig för NGT! ALLTID! Det går i släkten, min pappa är orolig och min farfar är orolig.Usch vad jag hatar att vara orolig. Varför jag är orolig nu då? Ja min eviga oro för magsjuka ligger ju alltid på lur även om den är bättre...men idag när jag skulle hämta E på dagis fick jag en ny oro att ta till mig. E satt nämligen och lekte med smålego:-( Hon är ju bara 2 år!!! Smålego är väll för typ 4 åringar...

E har lekt med smålego lite hos mormor å morfar och på EM men då sitter vi ju 1mm bredvid henne så man ser om hon stoppar i munnen. Nu är jag orolig, tänk om hon sitter där ensam å plockar med smålego och plockar in det i sin lilla mun...usch usch usch. Nu kommer jag inte sova i natt!