Så känner jag! Den 5/3 är det idag. När jag publicerar detta inlägg kommer datumet vara ett annat men jag hoppas att känslan för denna speciella människa finns kvar! 

Ibland bara händer det! Bland alla tusentals människor som figurerar förbi, passerar revy...en dag bara visste jag att där va Han! Mannen jag letat efter, mannen i mitt liv. När det hände var jag och M fortfarande sambos...å även om jag bara va otrogen i tanken så var det en svindlande känsla! Glädje blandat med samvetskval och ångest. Att veta att vi andades samma luft, såg samma himmel...allt fick mig knäsvag.

Kärleken är stark, det har jag alltid sagt! Det finna ingen kraft som är så stark. Så när han väl var min så gick det inte att stoppa. 

Som en klyscha men känslorna ÄR samma som när man är 15 år. Blickarna som får mig ur balans. Oförmågan att kunna äta i Hans sällskap. Att jorden stannar när Han vidrör mig. Hans kyssar...som jag har längtat efter hans kyssar, hela mitt liv har jag längtat och letat. Hans vackra mun, hans underbara ögon...

Så plötsligt var cirkeln sluten. Mitt hjärta har hittat rätt. Tidpunkten ÄR (var?) usel...men livet är för kort för att säga nej till kärleken.

Jag vill bli gammal med dig min älskling. Vill vakna upp med dig varje dag i resten av mitt liv. Älskar dig!

Kanske som alltid när kärleken slår till så känns den så självklar. Där va han, han som vill samma saker som jag med livet. Plötsligt vill jag göra allt det där som tidigare känts främmande. Flytta ihop efter kort tid, gifta mig, bära hans efternamn...allt känns plötsligt så självklart!

Pirrar i kroppen, är uppfylld av honom...är galen!