Imrg är det fyra veckor kvar av min evighetslånga semester! Men trots det har jag ingen "börja jobba ångest". För första gången på många år har sommaren varit lugn och harmonisk! Inga strider, ingen ångest...
Jag har säkert skrivit det tidigare...om min förvåning över att jag faktiskt inte var den bittra, irriterade och arga människa som jag förvandlats till. Att jag innerst inne var den där glada, busiga, positiva livsnjutaren som jag alltid varit.
Avslutar med sista sidan från boken En nypa salt: