Solen skiner och livet känns rätt gött faktiskt. Borde väll egentligen sitta och gråta i ett hörn av världen...för några månader sedan hade jag hus och den till synes perfekta kärnfamiljen. Nu lättar mitt hjärta varje gång jag passerar det som en gång var mitt hem. Bara att be till ngn högre makt att mina barn inte blir bittra, inskränkta och missunnsamma. Något som är synonymt med många som bor där tillsammans med total avsaknad av självinsikt. Lägg där till en rejäl dos nyfikenhet å du har mitt liv i 8 år.