I diagnosernas samhälle
Ja barn är barn och de flesta har ingen diagnos. Vore ju knepigt om vart och vartannat barn som föds inte är "friskt". Håller med att det på något sätt blivit inflation och ett missbruk av termer som ADHD etc...
Dock finns det ju verkligen de som har barn med syndrom och dom är det verkligen synd om. Det är ju nästan som ett hån mot de här föräldrarna, att "allmänheten" tar så lätt på att diagnostisera...!!
Jag vet hur ett adhd barn är. N's ena kusinson har diagnosen och han är verkligen speciell. Jätteduktig på många sätt och charmig fin kille, men väldigt rastlös, härjig och helt inne i sin egen bubbla, där hans vilja alltid ovillkorligt måste komma först. Det var jobbigt när han var mindre och det var kalas till exempel. Man var helt slut efteråt och barnen tyckte också det var jobbigt, eftersom hans diagnos gjorde honom hänsynslös. När han fick medicin berättade pappan att killen sagt "Åh pappa vad skönt, nu kan jag äntligen slappna av."
Trevlig helg ;-)
Håller med dig! Har också mött barn med diagnos och som sedan blivit hjälpta av medicin. Det är ju super att det finns. Synd bara att det (som nästan allt annat) ska utnyttjas :(