Jag och Jimmie Åkesson delar inte många åsikter när det kommer till politiken. Ok, det skulle vara förstatligandet av skolan då. Annars tycker jag (likt många andra) att SD är ett populistiskt "vända kappan efter vinden enfråge parti". MEN trots att han är min politiska motsats så mår jag dåligt när han inte behandlas likvärdigt som sina politiska motståndare. Gårdagens debatt var ett exempel. 

Tidigare i veckan förklarade J sitt intåg i SD med att han fått negativ bild av Svergies invandrarpolitik någon gång under sin uppväxt. Följande dag gick flera av Js gamla klasskompisar ut och sa att J ljög. Igår fanns en fd lärare till J på plats i debattstudion. Debatten gick ut på att läraren hävdade att J ljög om sin uppväxt, dom bevis hade han en skolkatalog där det nästan uteslutande fanns svenskar. 

Det som kändes oetiskt i debatten var det att kan man någonsin sägs att en känsla under barndomen är lögn? Kanske fanns det inte många invandrare i hans område men kanske uppfattade J de som fanns som hotfulla. Att han bodde i ett område som var extra utsatt, kan någon som inte ens bodde i samma stad påstå att känslan är fel? 

Som grädde på moset twittrade ngn högt uppsatt man (behöver ej nämna myndighet) att han kräks på J i debatt.

Detta känns varken bra i magen eller rättvist. Man hade aldrig haft en liknande debatt med någon annan partiledare! Den var urusel! 

Om man vill "smutskasta" SD tror jag att det bästa vore att lyfta fram deras politiska punkter bortsett från invandrarfrågan. Där skulle många lämna partiet...