Är så uppriktigt trött på att folk jämt och ständigt tar sig frihet att smutskasta Sveriges härliga lärarkår (där jag har en självklar plats ;-)) Senast i raden är serien Klass 9A där det än en gång enbart är lärarnas fel vad eleverna får för resultat i skolan. Sist säsong av Klass 9A följde jag sporadiskt...för det första hade dessa lärare enbart sina lektioner i just enbart denna klassen vilket gav dom enormt mkt planerings och förberedningstid! Tid som lyser med sin frånvaro i verkliga livet och som jag tror alla lärare vill ha. När jag jobbar har jag EN timmas planeringstid i veckan som är schemalagd (dvs ligger mellan 8:30-14:45), sedan har jag ca 3h/v efter skoltid då jag har tid för efterarbete...den tiden går nästan alltid till rättning av böcker. Tillsist har jag min förtroendetid ca 10h/v där det mesta räknas in...planering, föräldramöte, samtal på telefonen om kvällarna, utvecklingssamtal, förberedelser osv osv. Under en vecka har jag ca 17h lektionstid...17h att planera för, förbereda så att mina elever ska få den ultimata undervisningen.
Sveriges lärare är inte problemet...problemet med resultatet i skolorna är resurserna, pengarna...alltid pengarna. Dessutom så finns det fler barn idag som kommer från andra länder och som inte har Sverige som modersmål och som kommer från familjer med socialaproblem. När ska detta lyftast fram? Nu vet jag inte men jag antar (kanske fördomsfullt?) att eleverna i Täby gör ett bättre resultat än eleverna i Fittja...orsaken tror jag inte är för att pedagogerna i Täby skulle vara så mkt bättre. Va gör man som lärare om det inte finns hjälp att få för elever som kanske inte ens kan ett ord svenska? Är det förvånande om den eleven inte uppnår målen? Om den eleven tror att Vitsippa är ett djur? Va gör man när pengarna inte finns och resurserna uteblir?
Varför är det alltid så svårt att gräva djupare?