Igår när jag hämtade Engla på dagis sa dagisfröken att de haft massage på "gympan"...det hade inte Engla tyckt vart roligt...hade inte velat vara med över huvudtaget. Sedan kom det fram att det var första gången de haft massage, då är det väll inge konstigt att man inte vill vara med?

Minns när vi gick en utbildning på jobbet för ngt år sedan där man skulle ha mkt närkontakt. Usch så jobbigt det var...det tyckte ju de flesta!! Hatar när man ibland vill ha det till att alla barn ska vara stöpta i samma form! Tycker faktiskt att man som pedagog har ansvar att se varje barn som individ utan att analysera. För jag vet ju att man analyserar...jag vet ju vad det kan innebära om man inte vill ha massage...att man har problem med närhet, att man inte är van vid fysisk kontakt. Men Engla har inte problem med det hemma. Hon är bara en försiktig individ, precis som jag var när jag var liten. (Fast det säger jag inte, för sånt får man aldrig säga i barns närvaro...;-P )

Tänk om folk visste hur liten och skrämd jag var ända upp till högstadiet eller nej kanske började jag blomma ut på mellanstadiet men innan det, en liten skrämd mygga. Jag blev ju tillsist ganska lyckad? ;-P

Nu är det ju så med massage att alla barn inte tycker att sånt är roligt och därför är det viktigt att respektera det, det står tom i handledningen för olika massagesagor att det är viktigt att innan man börjar frågar alla barn om det är okej att de får massage. Är det inte okej så ska man släppa det...kanske vill barnet vara med nästa gång.

Usch...att ha en lärare som förälder är nog lika jobbigt som att ha en kock till bordet på en restaurang :-p