men suck
Glömt berätta om denna extremt knepiga bok som jag fick när jag var i Karlstad senast. Ibland blir jag ärligt talat trött på Sverige. :-/ Jag trodde att detta var en informationsbok om snitt och inte "tycka synd om mig för att jag inte ska pressa ut ett barn ur min vagina bok" Tyvärr var det en sånn bok, varför är det så självklart att alla oavsett vill pressa ut sitt barn genom vaginan? Hade det inte varit för att det kostat så mkt med snitt så hade förmodligen de flesta velat göra det eftersom man då med säkerhet informerat mer om allt som kan hända vid en vaginal förlossning.
Vad är det då som retar mig med denna bok? Jo följande...
I boken kan man läsa om alla känslor som man kan känna vid ett snitt...känslor som jag vet kan uppkomma likväl vid en vaginal födsel (typ förlossningsdepp osv) fast i den här boken framställs det som att det vore typiskt för snittade personer att känna dessa känslor och att enda anledningen till att man känner detta är för att man snittats.
Jag minns att jag efter mitt förra snitt blev så himla förvånad över att det var så många på sjukhuset som kom in och "tyckte synd om mig" och förutsatte att jag mådde dåligt/kände mig värdelös som kvinna/inte kunde knyta an till mitt barn pga att jag inte lyckats pressa ut ett barn genom min stora helighet :-P Tyckte det var ett så märkligt beteende redan då. Varför skulle jag må dåligt för det? Jag var då och är nu mest bara tacksam för att det finns alternativ och att Engla föddes frisk trots den påfrestande förlossningen.
Denna lista går att läsa i boken:
Detta är några tankar som tydligen är vanliga efter ett akut snitt...dvs som det med Engla. Vanliga blev mer normen.
Jag har blivit ifråntagen min egen förlossning, en av mitt livs största händelser.
Varför skulle mitt liv vara så meningslöst att en sekund gör att jag skulle känna så stort misslyckande. Mitt livs största händelse är ett stort begrepp och sätter man det stora begreppet till just utdrivningsskedet under en förlossning så måste man ha ett meningslöst liv.
Jag misslyckades som kvinna, kunde inte föda fram mitt barn
Denna mening känns som den är skriven på 1950 talet och att jag som kvinna bara skulle bygga mitt liv kring att föda barn. Mådde illa av den meningen :-/
Just dom två tycker jag är så rysligt gammalmodiga...så kvinnoförnedrande på ngt sätt. Ja att få barn är stort! Men bara för att man är kvinna så byggs ju (eller iallafall inte min) hela självbild på en förlossning. Jag skulle känna mig lika kvinnlig om jag adopterat barn...för mig är det inte specifikt kvinnligt att gå runt med stor mage i 9 månader och sedan föda barn utan smärtlindring (helst)...nej fy...föråldrat. Ska kasta boken innan jag får högt blodtryck!
Nu skulle jag inte vilja göra snitt eftersom jag tycker det verkar läskigare än en vaginal förlossning. Jag är rädd för nålar och sånt så det kan bero på det. Däremot så håller jag med dig fullt ut att varför ska man ses som en sämre kvinna för att man inte ploppade barnet mellan benen? Helt sjukt att man fortfarande kan ge folk dessa böcker. Kände man sig inte dålig innan så kan jag tänka mig att det kan smyga på vissa kvinnor efter att ha läst det där.
Samhällets syn på hur vi som kvinnor ska vara är banne mig sjukt läskigt ibland.
Skitsamma varför man föder med kejsarsnitt. Ungen är lika riktig som vaginala barn (hehe) och många gånger så måste ju barnet verkligen födas den vägen istället för den såkallat normala, vanliga vägen... Man är lika mycket kvinna och människa oavsett hur man föder eller om man ens föder.
Ja men eller hur...man kan ju känna sig sämre för mindre än att få en bok i handen som innehåller denna rappakalja. Kan säga att det finns mycket mycket mer saker i boken också som är totalt heltokigt!
Det är ju helt mysko det där. Att man inte byter ut boken mot något lite mer modernt förstår jag inte.