Så var man hemma igen, utan mage och med en liten bäbis. Alltid lika förvirrande....:-P Man kan ju inte fatta att denna lilla kabrat har bott i min mage :-)Nu ligger han i soffan och sover :-) Snart ska han väll äta...äta, sova, äta sova....det är hans lilla liv :-)

Såhär gick det till när Elton kom till världen...


Jag och Magnus kom till patienthotellet vid tio tiden på onsdagskvällen. Fick ett rum och Magnus konstaterade den första diskrimineringen....jag fick betala 50kr och han 225kr....dessutom fick han ta bäddsoffan. he he he. Nåja, sov ju såååå dåligt på natten. Vaknade om och om och om igen. Vi skulle vara uppe och på OP redan 7:15 på torsdagsmorgon så man var ju lite rädd att försova sig.

På torsdagmorgon gick Magnus först ner och åt frukost. Jag duschade och gjorde mig iordning. Sedan gick vi mot OP öst...jag med min stora mage, en sista gång. Väl nere fick vi genast träffa en dam som visade oss varsitt provrum med fina landstingskläder som vi fick ta på oss. Magnus såg mest ut som en läkarkandidat med sina och jag som en sjukling. Var väldigt nervös :-( När vi var påklädda fick vi träffa barnmorskan, eller barnmorskorna eftersom det var en studerande med också. De kände och lyssnade på magen en sista gång och vi pratade lite om hur jag kände mig. Fick ligga tillsammans med lite andra folk som skulle in på OP. Var jag och två äldre herrar. Efter ca 30 minuter kom en sköterska och sa att jag nu kunde följa med. Vi gick in på operationen...har aldrig gått in på en operation förut...brukar alltid bli rullad :-P Fick klättra upp på operationsbordet och det sattes dropp och kateter och gjordes iordning.





jag väldigt orolig...snyyyft


Tyckte Magnus såg ut som en kirurg....hjääälp

Sedan kom narkosläkaren och skulle sätta ryggbedövningen, det som jag bävade så för :-( Var så rädd och visste inte vad jag skulle göra :´( Narkosläkaren var iallafall jättegullig! Precis innan hon skulle sticka in nålen så började de helt sonika att prata om M.A Numminen och låten "Gummiboll"...då började jag tänka på min och Lindas kaotiska tid i Karlstad. Tänkte på det jättemycket genom hela bedövningsprocessen...tog kanske 1 minut. Kändes inte så jättemkt men va JÄVLIGT obehagligt. Helt klart bland det värsta jag varit med om...

När det var klart fick jag rulla över på rygg och sedan började jag känna av bedövningen ganska snart. Det var däremot inte så obehagligt som jag trodde att det skulle vara. Fick veta att det skulle vara samma läkare som plockade fram Engla :-) Doktor Jens...men han dröjde och vi pratade i säkert en halv timma med allt annat folk som befann sig därinne.

När Jens väl dök upp tillsammans emd en läkarstudent så gick allt ganska fort tills dess att lille Elton kikade fram. Det var enorm tur att det blev snitt då han låg invirad i navelsträngen och det hade förmodligen blivit komplikationer vid en normal förlossning. Lille Elton skrek iallafall genast och jag fick hälsa på han innan barnmorskorna och Magnus gick in med honom i ett litet kryp in vid sidan av. Då släppte allt och jag bara kände mig sååå konstig. Fick säkert massa lugnande vid det tillfället han kom ut också...kunde ju inte få det innan. Började skaka och var omöjligt att sluta, fick oooont över bröstet typ träningsvärk. Fick medicin mot detta. Tog ca 1h drygt att sy ihop allt och just den timman var det jobbigaste med allt. I det ögonblicket ångrade jag mig sååå att jag valt att vara vaken. Jag ville sova, dö...ja you name it.





barnmorskan med helfärsk Elton



Min lilla, lilla Eltis <3





Efter en timma rullades jag ut till uppvaket och där tillbringade jag lite tid med Magnus och Elton och massa sköterskor. Fick underbart morfin...och tillsist rullades jag upp på avdelning 11.

Fick familjerum så Magnus fick bo med mig :-) Härligt!



ska inta firafikat!




Sedan blev det att bli ompysslad på avdelningen i två dagar :-) Har mått helt okej även om man givetvis känner sig ganska så mör. All personal var så trevlig och lille Elton har varit sååå snäll. Vilken skillnad mot Engla som hade ont i huvudet (efter sugklockan) och grät sig igenom sjukhusnätterna. På lördagen fick vi åka hem efter att Elton genomgått den sista besiktningen. Kändes skööönt att komma hem!

Hemma väntade ju mormor, morfar och en stolt storasyster! Engla låter inte Elton vara ens för en sekund. Hon tycker att han är såååå go :-P