Vi klagar och klagar
PUBLICERAT DEN 2010-03-13 KLOCKAN 18:47:57
En tid har jag följt Annas blogg om hennes kamp mot cancer. Bloggen finns länkad på min sida här och är säkert fler som vart inne och kikat på den. Annas blogg dök upp i mitt liv när jag tyckte jag hade det jobbigt...men jämfört med Anna var ju mitt liv en dans på rosor. Även fast jag en längre tid förstått att Annas låga snart ska släckas så var det ändå med sorg som jag idag läste det senaste inlägget från hennes man om att hon i morse dragit sitt sista andetag. LIvet kan vara bra orättvist, man frågar sig varför? En liten flicka blir utan sin mamma...så tragiskt, så smärtsamt.
Jag har aldrig vart rädd för döden, inte förrän jag blev mamma. Först då insåg jag att jag fanns på jorden av en alldeles speciell och unik anledning. Att ta hand om lilla E. Då, när Engla var några månader var jag ett tag livrädd för att dö...att behöva lämna Engla. Jag har till och med skrivit något av ett testamenteför vad jag vill ska hända om jag skulle dö...vart det finns har jag berättat för några få.
Tyvärr blev detta verklighet för Anna som blev tvungen att kasta in handduken och lämna sin lilla dotter och sin man.
Man ska inte klaga...
Jag har aldrig vart rädd för döden, inte förrän jag blev mamma. Först då insåg jag att jag fanns på jorden av en alldeles speciell och unik anledning. Att ta hand om lilla E. Då, när Engla var några månader var jag ett tag livrädd för att dö...att behöva lämna Engla. Jag har till och med skrivit något av ett testamenteför vad jag vill ska hända om jag skulle dö...vart det finns har jag berättat för några få.
Tyvärr blev detta verklighet för Anna som blev tvungen att kasta in handduken och lämna sin lilla dotter och sin man.
Man ska inte klaga...
Kommentarer
Trackback