Igår när lilla feber Engla skulle sova så låg jag och höll i hennes lilla varma hand och berättade en saga...eller egentligen berättade jag om när jag var liten. När jag, Mia och Camilla hittade på massa roliga saker när vi var sådär 10-11 år. Hur vi gick ner och badade 10 gånger om dagen..även om det inte var speciellt varmt, hur vi sov i lekstugan, spelade TV spel och busade. Plötsligt slog det mig att saker som känns så verkliga för mig alltid kommer vara just en saga för Engla. Nog är man väll lite extra känslig som gravid men jag kände hur jag fick en klump i halsen av sorg när jag tänkte på allt! Allt man upplevt, alla personer som betytt så mkt för mig och som aldrig kommer betyda ngt för Engla. Det som känns som igår för mig är en evighet sedan för andra.

Kortet ovan tog en vintrig dag när pappa skottat upp snö ända till lekstugetaket så vi hoppade från det. Camilla står med sin tjusiga pandamössa, sedan kommer Mia och tillsist jag i mammas gamla overall. Robin hänger på pappas arm. Med tanke på Robins ålder så är jag nog 10 år.

När jag satt här och blev nostalgisk kunde jag inte låta bli att tänka på att i morgon blir min forna vapendragare Malin 30 år.  Bara för henne ska jag lägga upp en Arvingarna låt. Det är ju bara så mkt Malin. Detta är Himlen måste gråta...just for you Mölin :-P

Ha ha ha på tal om Arvingarna...kom på när jag jämt skulle sjunga Linda Går så fort vi gick på Avenyn LINDA!!! ha ha ha blev ju liiite mkt där ett tag när vi var på RUBINEN!! Det enda som (typ) inte stämde med texten var ju att du inte har blå ögon...utan gröna, så fick ju alltid ändra just den delen i sången.

Linda går i kort kort kjol, läckert brun av sommarsol ja det är en härlig syn när hon går längst Avenyn. Linda hon är 19 år (ja nästan...vi va ju iof 18 men det va ju nästan)...ögonen är GRÖNA :-P