Om någon vecka fyller jag 30 år...tänkte på det idag, 30 år...ska bli så gött! När jag fyllde 20 kände jag en enorm frihetskänsla, nästan mer än när jag fyllde 18. Jag kände att hela världen låg för mina fötter och det var bara jag som kunde bestämma åt vilket håll och åt vilka mål mitt liv skulle gå. När jag fyllde 25 hade jag ganska mkt ångest, kanske för att jag inte trivdes så bra med mitt liv som det var då. Jag hade iof precis slutat plugga och fått mitt första jobb men det var så mkt som gick på tomgång. 25 år var en förvirrad ålder på ngt sätt...:-P När jag ska fylla 30 så känner jag mig så vuxen och mogen på ngt oförskämt sätt. Jag har en underbar man, ett sött litet flickebarn och ytterligare ett barn på väg. Jag har ett jobb som jag älskar och en bra ekonomi (ngt man verkligen uppskattar om man levt som fattig student!!!)...ett fint boende (även om det är här jag vill utvecklas...men man måste väll ha utvecklingsområden även när man fyller 30 ;-)) 30 känns med andra ord helt okej att fylla....

Får däremot lite lätt ångest när jag tänker på att fylla 35...det känns gammalt (!!) Hilfe....när jag är 35 hoppas jag att jag bor i ett stort hus i ett klassiskt villaområde, kanske har jag ytterligare ett barn påväg. Förhoppningsvis har jag fått möjlighet att vidarutveckla mig själv och min verksamhet på arbetsplanet och förhoppningsvis lever jag fortfarande i en trygg familj. He he he...:-P

Undrar när jag ska ha som mål att gifta mig? he he he...tänker ofta på det, alla gifter sig ju i dessa dagar och jag är inte ens förlovad. På ngt tragikomiskt vis tror jag att jag är en av de mest oromantiska människor i världen. Blev så förvånad när mamma sa att min käre bror ville ha ett stortbröllop...då känns det än mer illa, när den manliga delen av släkten fått mer romantik än jag :-P Har för mig att jag och Linda en gång sa att vi skulle gifta oss med den man som vi varit tillsammans med i 30 år....skrattar åt tanken. Skulle inte förvåna mig om det blir så.