Igår såg jag och Magnus med stort engagemang hur Ghana skulle bli första Afrikanska laget att gå till semifinal i fotbolls VM. Det såg ljust ut...Ghana gjorde 1-0 i slutsekunderna av första halvlek och var helt klart det lag som ville vidare mest. Men ack så svårt för att göra mål. I mitten av andra halvlek gjorde Uruguay slutligen mål på typ deras enda skott på mål. 1-1 var ställningen när 90 minuter var spelade. Sedan förljde förlängning som man ganska klart kunde se ville Uruguay att det hela skulle gå till straffar och alla förstod nog att om det skulle bli straffar skulle inte Ghana ha en chans. De var inte det rutinerade laget...

Så kom slutminuterna av förlängningen och Ghana ligger på med stor press...målchans på målchans. Tillsist räddas målet av en solklar hands! En spelare i Uruguay agerar bokstavligen målvakt och räddar bollen för att inte gå i mål. Spelaren blir utvisad och Ghana får straff i slutsekunderna. En straff som man missar...skjuter i ribban!! Jag kände genast att vid sånna situationer ska man ha ett gratis mål, va fan...vadå straff....det hade ju vart mål om inte han stått där och petat ut bollen med sina händer (!!) att lägga en straff i slutsekunderna i en avgörande match borde vara nästan omöjligt. Undrar hur procenten ser ut för att verkligen få mål då. Så egentligen borde det vara bättre att göra som den Uruguayiske spelaren...ställa sig i mål, peta bort bollen och hoppas på att nerverna inte finns på plats när straffen ska slås.

I det här fallet lönade sig....Ghana blev tillsist utslagna i straffsparksläggning. Bittersweet....