Mitt i min glädje över breven från the states så knacka det på dörren. Där stod en liten kille på typ 20 år kanske och presenterade sig som ngt och undrade om jag va Lina. Jaaaa frågade jag lite utdraget och tankarna for. Har jag träffat denna människa förut och vad gör han här? Tillsist visade sig att han va försäljare och det är ju bara BIG suck..jag köper aldrig ngt av vare sig dörrknackare eller telefonförsäljare även om vissa företag är fräcka nog att knacka dörr. Det är ju möjligen svårare att tacka nej då.

Ja han försökte alla knep.

* Jag är från Munkedal...du från Ed....kuuuul!!

* Min bror är också brandman   *hallå...gemensamt!*

* Vi gör detta för barnens skull... *sälja ngn bok jag inte ens orka lyssna på vad den hette*

Tillsist fråga han om han möjligen fick komma in. Då sa jag nej tack för jag vet vad han vill och jag är inte intresserad :-P Då nöjde han sig med det och gick...behövde inte ens ge ngn mer detaljerad förklaring. Göttt...

Utrota dörrknackare! :-P