Visst är det konstigt! Mitt i all sorg efter Celine har vi ändå den glädjen iom att vi ska hämta lilla Cesar i juli. När vi vart ute med husvagnen ska vi åka raka vägen och hämta han. Idag så var vi där och kika på honom och när jag såg honom stod världen stilla...inte för att vara partisk men nog var det den allra sötaste kattbäbis jag skådat. Grå med vita tassar...helt underbart! Nu känns livet hoppfullt igen :-)