När vi hör ordet mobbning så vill nog ingen kännas vid det, ingen har sett eller vet ngn i deras närhet som mobbat ngn. Trots detta sitter med stor sannolikhet ganska många små och stora barn vid detta nu och våndas inför den kommande terminen. Att det är barn som mobbas är för oss en självklarhet, de som mobbar är ju osäkra och söker bekräftelse i form av tuffhet. Att få status i gruppen. De hemska är att även vuxna mobbas och det förekommer hela tiden. Det förekommer på arbetsplatser, på stan och kanske framför allt på internet.

Var går gränsen från när upplysning blir till mobbning och häxjakt? När är det nog!?

När man ser och läser på nätet blir man mörkrädd, för mig blir det ett slags uppvaknande om varför det finns mobbare. För våra barn gör ju som vi gör och beter oss som vi. Beter vi oss respektlös mot andra människor kommer våra barn inte ha lika stor förståelse för varför just han/hon ska behandla andra människor  med respekt.

Jag mår dåligt av detta, vidrigt är vad det är! Skäms!