Nu får det vara slut...ja jag vet att jag har skrivit det förut men nu får det va slut. Slut på extrakilona som jag väll egentligen pådrog mig under studietiden men som sedan skenade iväg under graviditeten. Det är inte många jag kan prata med om detta problem...egentligen finns det bara två personer som verkligen vet hur jag känner och det är Karin och Jill. Nu har Karin peppat mig till max och vi ska klara det att bli snygga och smärta!

Min bakgrund är egentligen såhär:

Jag har i hela mitt liv egentlgen vart smal...när jag va liten va jag jättesmal och hade svårt att få kläder pga att jag va för smal. Hela min familj är smal...alla är nyttiga...äter nyttigt och motionerar. Och så finns då jag, som familjens svarta får. Allt var väl egentligen frid och fröjd tills dess då jag flytta till Härnösand och blev tillsammans med en kille som inte var så hälsosam. Det blev endel alkohol, godis och pizza under dryga 1 års tid. Tillsist när jag blev singel satt jag där med en heldel kilon över:-(

Lätt tänkte jag...men ack så fel jag hade och de kläder i storlek 38 som jag hade när jag kom till Härnösand fick jag med stor sorg skiljas från. Nu började en ny tid. Lyckades dock hålla formen och vikten stabil fram tills dess då jag fått Engla, för det va då allt började på allvar. Jag väger iof nästan lika mkt som innan med kilona har bytt plats och jag inser nu att det är dags att börja tänka om...om jag ngn gång vill se mig själv i spegeln med ett leende igen.

Nu har jag bestämt mig...och när jag verkligen verkligen bestämmer mig för ngt så är det bara så. Jag ska lyckas! Jag måste lyckas...jag vill inte vara fången i ngn annan kropp längre. Jag och Karin har gått igenom värre saker och nu ska vi gå igenom detta tillsammans.

Lina och Karin ska bli snygga och smärta...kanske inte över en natt men en dag...