livets vingslag har rört mig idag
Min farmor var precis som Linda sa en person som man verkligen trodde skulle vara hurtig och finnas hela livet. Att hon blev sjuk var så tråkigt men trots detta så var hon pigg i huvudet in i det sista. Det var inte mer än ngn månad sedan jag satt på farmor och farfars altan och pratade mat. Min farmors favorit samtalsämne. Precis som jag en riktig finsmakare med en passion för matlagning. Vi har vetat en tid att detta var slutet och jag hade ett val att åka dit och hälsa på henne. Men jag valde att minnas henne som den hon var och inte den hon blev. Jag klarar inte att se min lilla pigga farmor ligga ynklig i sängen. Jag klarade inte det.
Men hon hade många hos sig de sista dagarna och min faster var där när hon drog sitt sista andetag.
Nu känner man ju stor sorg över farfar som saknar lilla farmor så mkt...min farmor å farfar var verkligen som ler och långhalm och de har levt ett gott och bra liv tillsammans. Penisonärer sedan de var 55-60 år...friska tills för bara ett år tillbaka. Inte många får uppleva det. Min farmor födde 5 barn, fick 11 barnbarn och 18 barnbarnsbarn så nog uträttade hon lite i livet.
MIn lilla farmor skulle fyllt 83 år i oktober.
Mitt upp i detta skulle jag planera inför morgondagen, göra fint i klassrummet för att i morgon möta framtidens vuxna. Mina älskade barn i min älskade klass. Var tom några som inte kunde hålla sig borta idag utan som kom och hälsade på. Då minns man att man saknat dom grymt mkt under sommaren. Plötsligt ska man möta ungdomar, barn i början av livet. Härligt...positiv energi! Man får andas :-)
När jag kom hem fick vi veta att Brita och Bjarne fått barn igen...en liten flicka till :-)
Livet har sin gång kan man väll säga....? En konstig dag som blandats med skratt & gråt men som samtidigt haft en underton av att det finns något mer därute och att döden är någon som kommer till oss alla. Den stora frågan om det slutar där, hur det slutar och vad händer sedan...
Iordning med de nya färgpennorna på bänkarna...snyggt och prydligt!
Nytt för i år...ett runt bord i hörnet med duk och plastväxt. Blev så mysigt...:-P
Alla ska vi den vägen vandra men inte gör det mindre ont för de efterlevande för den sakens skull. Hoppas att farfar inte mår allt för dåligt nu när farmor är borta. Minns när min farfar dog, alldeles för tidigt i ett flertal strokear, farmor stackarn blev lämnad ensam men hon klarade det hon också. Hon har levt i över tio år utan farfar nu. Men det är klart att hon saknar honom..
Antar att skolan kommit igång för dig på riktigt nu. Sonen min började idag och han var så nervös att han inte visste vart han skulle ta vägen. Jag och sambon följde med han och var med i 30 minuter innan han fick en kram av oss och vi gick därifrån. Stora pojken har börjat i ettan nu och det är läskigt för han men så sjukt läskigt för mig också. Han har blivit så stor. När jag blev gravid så trodde jag nästan aldrig att den här dagen faktiskt skulle komma och inte att det skulle gå så fort. Jag vet inte vad det är men det känns speciellt på nå vis när de är så stora att de börjar i ettan. Det är skolan på riktigt och bebis är på väg att bli en stor stor pojke. En som kan läsa och räkna och lära sig saker på egen hand...
Hoppas du har en bra första vecka med dina elever. Kram