påsknostalgi
PUBLICERAT DEN 2009-04-11 KLOCKAN 07:35:58
Påskafton, troligtvis den dagen på året som jag (förutom julafton och födelsedag) har mest positiva minnen till. Det var på påskafton som vi brukade fara väg på semester till fjällen. I fullpackad bil, tidiga morgon startade vi från Ed med en destination med snö.
Påskbreven då? Tänker den kluriga, vad hände med dom? Jo det var ju så att några år kunde vi inte åka så tidigt. Vi fick slänga alla påskbrev först och då man bott på landet blev det ett evigt farande. Man skulle till Rävmarken med påskbrev (2 mil), Man skulle till Håbol (2 mil), Man skulle till Rölanda....(ja flera mil även där) så ni kan ju fatta att det var ett evigt farande fram och tillbaka med dessa påskbrev. SEDAN...när allt va kastat och klockan va närmare tre på eftermiddagen...DÅ kunde vi åka. Att jag och Mia ville ha mat och undrade när vi var framme innan vi ens nått Åmål är en helt annan historia.
När vi väl kom upp dit vi skulle vara så började det roliga...många år tillbringade vi i Orsa/Grönklitt...men vi har även vart i Kläppen och Lindvallen. Med oss på turen var "de utländska barnen" eller Maria, Marlene och Malin som de egentligen hette. Vi kallade dom bara för de utländska barnen av den anledningen att vi brukade lura folk att de egentligen hette Mary, Giggi och Hinni Sowenking och var från Ungern. Sjukt? Ja det är bara förnamnet.
Vi hade iallafall buskul tillsammans med dessa utländska barn och vi ville aldrig åka hem! När vi kom hem så längtade vi bara till nästa påsk då vi skulle fara iväg igen. Man kan säga att det nog var det roligaste vi visste!
Åkte vi skidor då? Jo det gjorde vi...även om det ibland var si och så med snö i backarna så tog vi oss såväl upp som ner. Vi gjorde även andra saker...som att skicka in teckningar vi målat till Grönklitts TV, då vi verkade vara de enda boende på stället så visade de alltid upp vår teckning. Mycket uppskattat. Ibland hittade vi på vem som ritat teckningen...vi skrev även till namn i gästböckerna som inte stämde, tog offantligt många slajmhänder i atomaterna vid affären, gick tipspromenad i en dimma som kunde liknas vid den i Lützen, spelade pingis...på senare år gjorde vi även egna filmer med vår vidoekamera. De var totalt flummiga.
Dessa semesterturer pågick från påsken '88 ända fram till 2002 eller 2003. DE sista åren var inte den andra familjen med utan vi åkte själva. Roliga minnen är det iallafall!
Påskbreven då? Tänker den kluriga, vad hände med dom? Jo det var ju så att några år kunde vi inte åka så tidigt. Vi fick slänga alla påskbrev först och då man bott på landet blev det ett evigt farande. Man skulle till Rävmarken med påskbrev (2 mil), Man skulle till Håbol (2 mil), Man skulle till Rölanda....(ja flera mil även där) så ni kan ju fatta att det var ett evigt farande fram och tillbaka med dessa påskbrev. SEDAN...när allt va kastat och klockan va närmare tre på eftermiddagen...DÅ kunde vi åka. Att jag och Mia ville ha mat och undrade när vi var framme innan vi ens nått Åmål är en helt annan historia.
När vi väl kom upp dit vi skulle vara så började det roliga...många år tillbringade vi i Orsa/Grönklitt...men vi har även vart i Kläppen och Lindvallen. Med oss på turen var "de utländska barnen" eller Maria, Marlene och Malin som de egentligen hette. Vi kallade dom bara för de utländska barnen av den anledningen att vi brukade lura folk att de egentligen hette Mary, Giggi och Hinni Sowenking och var från Ungern. Sjukt? Ja det är bara förnamnet.
Vi hade iallafall buskul tillsammans med dessa utländska barn och vi ville aldrig åka hem! När vi kom hem så längtade vi bara till nästa påsk då vi skulle fara iväg igen. Man kan säga att det nog var det roligaste vi visste!
Åkte vi skidor då? Jo det gjorde vi...även om det ibland var si och så med snö i backarna så tog vi oss såväl upp som ner. Vi gjorde även andra saker...som att skicka in teckningar vi målat till Grönklitts TV, då vi verkade vara de enda boende på stället så visade de alltid upp vår teckning. Mycket uppskattat. Ibland hittade vi på vem som ritat teckningen...vi skrev även till namn i gästböckerna som inte stämde, tog offantligt många slajmhänder i atomaterna vid affären, gick tipspromenad i en dimma som kunde liknas vid den i Lützen, spelade pingis...på senare år gjorde vi även egna filmer med vår vidoekamera. De var totalt flummiga.
Dessa semesterturer pågick från påsken '88 ända fram till 2002 eller 2003. DE sista åren var inte den andra familjen med utan vi åkte själva. Roliga minnen är det iallafall!
Kommentarer
Trackback