Regnet öser ner ute men idag ska jag på middag till gamla goda vänner i Ed. Finns det något bättre än en sånn kväll tillsammans med sina barndomskompisar. Personer som man känt jämt och som vet vem man är och som alltid vetat vem man är. Man kan avslappnat sitta, skratta åt saker som hänt och glädjas åt att man tillsammans kommit in i det skede av livet som kallas vuxenlivet. Vi som krupit tillsammans, börjat skolan ihop och genomlidit tonårstider tillsammans är nu i stadiet där förhållande är vikigast och där barn är ngt som planeras tillsammans med husköp.

Titta på gamla kort av sig själv där man som glad tonårig ler in i en kamera utan att kunna förutspå sin egen framtid. Vad skulle hända med mig, skulle jag bli lycklig? Skulle jag träffa den rätte...skulle jag få barn? Vart skulle jag bo och vart skulle jag leva mitt liv?

Tiden hade kunnat stannat där vid det där gamla festkortet men det gjorde den inte och plötsligt förändras ansiktet på kortet och blir till en mogen 28 åring...mamma till ett barn, lärare, sambo och boende i Arvika. Nog händer det endel på 10 år...men ens gamla vänner består alltid därbak...någonstans...