Idag träffade jag en mamma som har barn som har bott i Ed....tänk att våra vägar kan ha korsas för dryga 10 år sedan, i en annan del av Sverige och i en helt annan situation. Familjen hade bott i ett villaområde där jag spenderat många timmar tillsammans med vänner och möjligheten at jag råkat på familjen förut är STOR! Tänk att jag näramare 15 år senare skulle träffa dom igen. Jag tycker det är hisnande...tänk va lite man vet om sin egen framtid och om sitt eget liv.

I vissa åldrar så är det viktigt vad ens föräldrar tycker, vilka åsikter de har spelar en stor rol fast at man kanske inte vill erkänna det. Jag beundrar mina föräldrar för att de låtit mig göra mina egna val/fel och misstag. Att de inte hindrade mig när jag något dumdriiftigt tog mitt pick å pack och flyttade till Härnösand för att läsa till lärare. Ibland funderar jag på vad som hade hänt om de sagt vad de verkligen kände inför det beslutet...att jag flyttade 80 mil mot en okänd framtid, til en stad som de aldrig skullebesöka. Troligtvis hade jag stannat...mitt liv hade idag inte alls vart på en skola i Arvika utan jag kanske hade jobbat extra på hemvården, kanske hade jag läst in undersköterskeprogrammet och kanske kunde jag se framemot att få fast jobb innom ngt år. TRoligtvis skulle jag vara tillsammans med en Edare och förmodligen skulle jag ha 3 barn vid det här laget. Det är vad jag tror skulle ha hänt om jag inte flyttat den där höstdagen 01.

Hade då mitt liv vart sämre?

Det värsta som skulle kunna hänt i mitt andra liv senario är att jag skulle tycka att jag kanske hade ett trist jobb, tycker så många rtycker det. DE klagar över allt slit, glädjs å längtar till helgen och räknar veckorna till sommaren. Så sett tror jag att mitt liv hade vart sämre, för även om jag trides ypperligt på hemvården så är det bra mkt träligare och fysiskt påfrestande än att lära de små barnen räkna.

Hade jag haft en saknad?

Jag kan inte säga att jag vart en tjej som drömt om utbildning och ett roligt jobb...när jag va mindre ville jag bli lyxhustru...man kan väll mer eller mindre säga att flytten till Härnösand va en utav alla mina impuls saker som jag roat mig med under mitt 28 åriga liv. FRågan är om jag saknat det jag aldrig fick om jag inte gått vägen jag nu valde?? Jag hade förmodligen intalat mig att plugg inte va ngt för mig, att vilda studenter va sorgliga och att alla lärare va tråkmånsar i bruna byxor å sandaler.

Det är svindlande att tänka hur livet varit om man gjort sina val annorlunda....men jag är iallafall oerhört glad över att jag trots att vägen stundtals va slingrig inte bara ändrat mitt öde utan även en hög vänners för vem vet vad som hade hänt om jag inte flyttat till Härnösand den där dagen....men resultatet blev iallafall:


Om jag inte hade flyttat till härnösand hade jag aldrig träffat Kattis, hade jag aldrig flyttat till Härnösand hade jag säkert aldrig flyttat till Karlstad och därmed hade jag med storsannolikhet aldrig fått dit Kattis och Linda och därmed hade de aldrig träffat sina män. Hade jag aldrig flyttat till härnösand hade jag aldrig flyttat till Karlstad, träffat Sara och åkt till arvika en septemberdag 05 för att träffa kärleken. hade jag aldrig blivit gravid i mars 06 hade jag heller aldrig tagit resursjobbet på skolan som sedan ledde till att jag fick min efterlängtade lärartjänst och min egna klass.

eller hade jag?? går det att ändra ett öde`??