Fy fan va bortskämd dagens människa är kan man tycka. Som idag... jag å M masade oss upp vid sju snåret. Klädde oss + E och sedan tog jag bara med E till dagis. Gick till jobbet (som förövrigt inte är hälften så jobbigt som att vara hemma med E en hel dag) och sedan hämtade jag henne vid halv fem...då va hon såväl trött som mätt. Fan va lyxigt tänkte jag...är ju fan ingen sak att vara arbetande mamma i dagens samhälle.

Ok, nu jobbade ju inte mammorna förr....de var ju hemma just för att vara hemma med barnet, trist tycker jag...varför skaffar man då barn med den åsikten tänker tänkert andra...

Jag anser mig vara en bättre mamma just när jag är en arbetande mamma och inte utav den anledningen att jag drar min ekonomiska del till hushållet utan just av den anledningen att jag blir stimulerad socialt på jobbet. Jag får energi där och då har jag chansen att komma hem och vara en bra mamma....när jag väl är där. Istället för att bli en släntrian mamma.

Jag är uppvuxen med en hemmamamma och en hårtarbetande pappa....av någon anledningen så blev såväl jag som min syrra raka motsattsen och är idag helt emot hemmafruar och kvinnor som inte vågar sattsa på sig själva. För så känns det, att man förr som kvinna väldigt ofta fick lägga sina drömmar åt sidan...just för barnens skull.

Hade jag jobbat 100% så hade jag fått många kommentarer....även av mina hårt arbetande lärarkollegor. För man jobbar bara 80% när man har småbarn...iallafall om man är kvinna i ett kvinnodominerat yrke.