Idag börjar rättegången mot vad jag kan tycka är det grymmaste och mest gripande brottet under mitt 27 åriga...snart 28 åriga liv. Inget har berört mig så...gripigt tag i mig som mordet på två små söta barn i arboga. två för mig helt okända barn har gripigt tag i mitt inre och fått mig att känna en känsla av maktlöshet...varför varför varför gör ngt ngt sånt här och varför varför varför är man så feg så man inte ens erkänner det sedan?

Jag tror helt uteslutande att det är den 32 åriga tyskan...jag tror inte det finns ngt annat alternativ och sambanden är allt för många. Hoppas att hon fått en blackout och att hon inte mevetet sitter och ljuger om att hon är oskyldig men va tusan, har man mördat två små barn så kan man väll göra allt...då har man väll ingen skam i kroppen???

Det är ju alltid hemskt när det sker hemskheter mot oskyldigheter som barn och djur. de kan inte försvara sig och därför blir det extra hemskt och ilskan mot dessa personer blir stark!!! Man är så feg att man går på ngn eller ngt som inte kan försvara sig. Hur kan man??

Hoppas vi får veta...