Efter att ha spanat omkring i folks olika bloggar så har jag fått en bild och en gammal känsla av hur kärlek var förr. Förr när man inte passerat de 20 och allt va nytt, allt från mansdoft till det där eviga längtandet efter telefonsamtalet!! Samtidigt var denna kärlek av värsta slag! Ofta var dne inte besvarad och var den det så var man allit orolig för att det skulle ta slut, att man inte dög och att han skulle hitta ngn annan. Allt bottnade väll i den typiska tonårsförvirringen som innebär att bli vuxen, släppa taget och våga lite på sig själv.

Nästan alla stora kärlekar under denna tidsålder hade det gemensamt att de var sockersöta, omåttligt populära och modellsnygga. För det var det som gjorde att man blev kär helt enkelt. Så länge man hade en vacker karl att vila ögonen på...eller karl och karl som Linda mer skulle kalla det...POJKE för de var ju pojkar....dessa 20 åringar man dateade på den tiden.  Man behövde inte ha så mkt gemensamt...man pratade helt enkelt inte så mkt...man behövde egentligen aldrig ha träffat dom. Det räckte att ha sett ett kort på en kille man tyckte var fiiin för att han skulle få ens hjärta slå extra fort och knäna att skaka.

Ju äldre man blev ju mer kräsen blev man och man började förstå att det gamla "jag blir ju aldrig kär!!" fick en helt annan betydelse, nu skulle han inte bara vara snygg, han skulle ha hjärna och hjärta också den kombinationen var lättare sagt än gjort och det blev endel famlande i mörkret och återfall i "utseendeträsket" innan man tillsist hittade rätt.

Kärlek när man är äldre...när man har fått krossat hjärta och har krossat hjärtan är ngt helt annat än när man är 17 år. Man får äta tillsammans med den man är kär i...man får gå på toa och göra nummer 2 utan att det är pinsamt, du vågar välja film när det är filmkväll och du behöver inte låtsas att du inte äter godis. Ibland går du och lägger dig med orakade ben, trasiga trosor och fett hår OCH DET ÄR HELT OKEJ!

Inte för att jag tror att killarna kanske brydde sig att jag alltid gick runt i sexiga underkläder, aldrig åt eller kollade på tråkiga filmer somd e fick välja. Det är så skönt att man har fått självförtroende va gäller förhållande och att man tillsist, äntligen vågar vara sig själv! DET ÄR ÄKTA KÄRLEK.....det är ju det som är JAG!






tack gode gud för jag inte är 17 igen!