Finns det något mer ledsamt än myten om den svenska skolan, som mer eller mindre alla som själva inte arbetar innom skolan går på med hull och hår. På lågstadiet är det tydligen helt kaotiskt, man lär sig inget och barnen leker på bänkarna/är ute på rast dagarna i ända. Detta kan man fixa genom att ge betyg i från 1:an, eller förlåt mig...betygsliknande omdömen! SOM REDAN FINNS I SKOLAN FAST DÅ HETER DE INTE BETYGSLIKNANDE OMDÖMEN!!!!
På 3 av de skolor jag jobbat på har de arbetat med portfolio pärmar och en kunskapsmall som man går igenom på utvecklingsamtalen tillsammans emd föräldrarna, där får såväl barn som förälder veta hur barnet ligger till. Så ni som inte har barn på lågstadiet och tycker att det är en kanonidé som vår älskvärde utbildningsminister kommit på...hum....

Sedan har vi högstadiet, där slår eleverna lärarna och misshandlar allt från städpersonal till sina egna klasskompisar. Allt i en salig röra! Har endel bekanat som jobbar på högstadiet och de har inte sett skymten av detta...så måste vara på några skolor som politikerna besökt som detta förekommer...om det inte är taget ur luften.

Tillbaka till lågstadiet, mitt andra hem så visst finns det problem idag i skolan...bland eleverna...men det har inte med skolan att göra! Som jag skrivit så många gånger tidigare så kommer många av barnen från hem som inte ens existerade för 10 år sedan, än mindre för 20 år sedan då jag själv gick i skolan. Många barn, fler än någonsin tidigare kommer från problematiska hemförhållanden...hur ska detta kunna lösas med att man skickar hem barnen i åk 1 med en lapp som säger att Kalle är dålig i matte eller att Lisa behöver träna mer på svenskan.- Är man så naiv, så blåögd bara för man är till höger på den omdiskuterade linjen så man tror att allt är guld å gröna skogar där ute i de små röda stugorna? Att allt problem kan lösas med en lapp....

Kan även meddela att om det nu finns endel problem så är 99% av alla barnne som jag träffat på låg och mellanstadiet supergoa!!, snälla och har respekt för vuxna...det klättras inte på väggarna eller springs omkring i klassrummet men självklart har man inte samma relation till läraren idag som man hade för 50 år sedan...men är det evrkligen dit vi vill komma! Mer status till läraryrket helt klart men det genom högrelöner och en legitimation för att sätta betyg och att undervisa, inte genom att skrämma barnne till at sitta tysta i bänkarna och inte våga ifrågastätta! Vi lever i en demokrati och det är demokrati som gäller även i skolan.