På julaftons kväll satt jag och skrev ett inlägg i min älskade blogg som handlade om folkvett, när jag skrivit klart det la jag dock inte ut det. Jag visste inte om det va lämpligt, om jag verkligen kunde skriva som jag gjort utan att såra ngn eller några som ev skulle kunna ta åt sig. Nu har jag tänkt igen och skriver nu ett nytt inlägg i debatten som handlar om folkvett!

När sårar man en annan människa?

"Jag såg i hans ögon att han blev ledsen, fast han grät inte" sa ett barn i förskoleklassen under en rast i höstas, det uttrycket har etsat sig fast på min näthinna. Kanske är det just vid de tillfällena vi är som mest ledsna? Med mina elever pratar jag ofta om att elaka ord och handlingar kan göra lika ont som ett hårt slag, fast att elaka ord och handlingar gör ont i hjärtat och det kan ta längre tid innan det läker.

Jag kämpar med detta i princip varje dag på jobbet, konflikthatering är endel av min vardag och när man möter den kalla verkligheten utanför skolans fyra väggar såförstår man att det är viktigt att vi lär oss redan när vi är barn hur vi ska bete oss och hur vi ska undvika att såra andra människor. Att ransaka sig själv är tufft, modigt och jobbigt men det är en bra början och ett steg på vägen.

Jag vet att jag har sårat folk inte bara en gång utan många gånger under mitt 28 åriga liv. Jag vet att jag inte alltid är den snällaste/trevligaste/mest hjälpsamma personen i världen men jag försöker att lära mig och jag försöker verkligen att hela tiden bli bättre. Jag tänker efter innan jag pratar nu mer, inte bara en eller två utan kanske tre, fyra gånger.


2008 är snart slut, vi får sikta in oss på 2009 nu och hoppas att empati, omsorg och vänlighet är ngt vi kan förvänta oss.

Tillsist mitt favoritcitat från bibeln, den gyllene regeln:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, skall ni också göra för dem.