Ja som rubriken lyder, fy fan säger jag till alla er som släpper era "snälla" hundar lösa!! Idag när jag å M va ute å gick elljusspåret med Engla i kärran kommer det plötsligt två stora mastiffer springandes mot oss...de morrar å gläfser å verkar vara helt vilda/farliga/hungriga. Jag som annars inte är rädd för hundar blir jätterädd å det enda jag tänker på är "Tänk om de ger sig på min bäbis" så försöker hitta en pinne/sten att försvara oss med.  Den ene hunden springer förbi men den andre stannar ca 1 m från mig å morrar å gläfser mot mig.

Tillsist kommer ägaren, en ung snubbe i förd solglasögon (trots att det är mulet) å en cigg i mungipan. Han tittar på oss med ett nonchalant "förlåt om de skrämde er!"

Jag får inte fram ett ord...dels är jag rädd att den morrande hunden ska anfalla mig om jag börjar skälla, dels är jag fortfarande så skärrad av händelsen. Hur fan tänker man när man släpper två så stora hundar på ett elljusspår där folk går med just hundar å barnvagnar"!!! Vi brukar även gå där med skolklasser...tänk om de kommit springades då...finns ju faktiskt de barn som är livrädda för hundar! Jag har även en morbror som är dödsrädd för små papilioner, han hade ju säkert dött om två sånna här bästar kommit springandes. Fy fan, jag blev så arg...mest för att jag nu inte kommer våga gå när ensam...tänk om de kommit när jag gått själv där, jag vet inte va jag hade gjort. kanske svimmat. kanske blivit aggresiv..ja jag blir lätt det när jag blir rädd. Kanske hade jag kastat en rot rakt på pungen på ägaren eller frågat han om han minnsan va lika cool å tuff utan solglasögon å sina voffsingar.

Fan va jag hatar sånna personer!

Tänker ofta på när jag körde mat på hemvården, Karin som oxå brukade va med hade extrem hundfobi. Hon av helt skärrad bara det kom en liten hund. Så kom vi till ett ställe å K skulle gå ut med maten. Jag visste att de som bodde där hade en stor Rottweiler men eftersom jag inte är rädd för hundar så tänkte jag inte på det. Dessutom brukade de´n vara i en hage eller inne. Men inte denna gången inte....Karin stod å hade fult upp me datt plocka fram maten ur matboxen när hunden plötsligt är uppe å nosar henne i örat. Ja det soms edan följde var just då en ganska komisk syn men nu i efterhand tycker jag väldigt syhnd om karin, hon va ju så himla livrädd för hundar å att ha denna stora bäst slickandes i hennes öra va inte så populärt...

nej, ha hundar i koppel!!!