Fan va less jag blir på många kvinnors attityd, va fan är era män inte värda mer än att de ska få del i deras barns uppväxt! Nu har jag på kort tid träffat på två sycken med denna attityd: Ja tar det slut mellan oss ska jag minnsan ha ensm vårdnad, han klrara inte av att ta han dom barnet ändå. Mitt barn ska då inte ha två hem!?

Hur kan man ha en sånn attityd, gentimot sina pappor. tror de verkligen det är så himla lätt att få ensam vårdnad å framför allt vet de att de kan förlora vårdnaden om de sätter sig på tvären å inte låter papporna träffa sina barn. papporna tycker väll lika mkt om sina barn som mammorna? *hoppas jag eller kanske är min fantasi värld*

I ena av fallen satt kvinnan under graviditten å sa ofta. Du ska allt veta va mkt underhåll di får betala till mej sedan när det tar slut mellan oss! Å jag ska då ha vårdnaden, den kan du då glömma!

Jag tyckte detta lät så fruktansvärt!!! Vet de inte att barn behöver sina pappor lika mkt som sina mammor å att pappan är en viktig del i ett barns liv...eller iallafall två föräldrar! Varför ska bara den ene vara bäst å duga? För att vi kvinnor bärt på våra barn i nio månader gör det automatiskt oss till den bästa å den med ensamrätt på ett barn å för vems skull gör man det, för sin egen eller för barnet? ja man kan ju undra.

Ja nu är det väll iallafall dåligt i deras förhållande antar jag eftersom hon ens resonerar like this, kanske är det inte bra att vara ihop allt för länge innan man skaffar barn heller. Kanske blir den nya individen en sånn stor förändring i den annnars så inrutade vardagen så det snarare blir ett problem än lycka.

Nej fy tusan ! Skärpning!