Jag älskar att ha ngt annat att tänka på när man är på spinning så man slipper sitta å trampa å tänka på att man inte känner benen pga för mkt mjölksyra eller att man nästan är dösende å ser ljuset i slutet av tunneln pga utmattning. Igår berättade spinningledaren att hon vart på en show med Jonas Gardell som gått ut på alla möten man har i livet, alla är ju inte positiva men alla människor som lixom bara passerar fram å tillbaka i ens liv. Endel stannar kvar där lääänge som ex familj å nära vänner medan endel försvinner av en eller annan anledning. Jag kunde inte låta bli att tänka på mitt möte med Karin , en gammal vän till mig i Ed varsvänskap fick ett abrupt slut 2004??

Jag å Karin hade alltid känt varandra kändes det som, vi hade gått på samma skola å karin va en sån där person som alltid hördes å alla viste vem karin va. Kanske mkt pga att hennes mamma va lärare och Karin var en kopia av hennes mamma till såväl utseende som sätt. Detta gjorde att K va väll inte de populäraste på skolan precis men ändå gillade alla K. Jag brukade tycka att hon va jobbig, tjatig och klumpig. Under alla år roade jag mig med att fälla spydiga kommentarerr till henne, skratta åt hennes dumheter och väll egentligen bete mig gabska elakt.

Men så en dag, utan att jag mins hur det gick till så blev jag å Karin vänner....antar att vi träffades på ngt sätt i Ed...kanske på ngn fest. Jag tror att detta va under sommaren 2003...om inte ngt tidigare. Från den stunden blev jag å k oskiljaktiga...vi pratades vid flera gånger om dagen, ringde varandra för att berätta om det där lilal som hände då och då och självklart ödlsade vi massa tid åt att prata om killar. Vi gjorde en hel del jag å k...festade de flesta helger....raggade på pojkar.....pratade om framtiden....drömde. Ja så som det va i ungdomens dagar.

Iallafall så fick allt ett väldigt snabbt slut under sommaren 2004 då vi blev osams över en helt idiotiskt grej på fyllan men efter detta hörde jag inte av Karin mer.

Nästan exakt ett år senare ringde hon upp mig å bad om ursäkt för sitt beteende å jag blev glad att allt verkade go back to normal igen, men nej då. Jag fortsatte att hålla kontakten men sms svar å signaler utan svar i telefonen blev resultatet. Jag undrra va som händ eden där andra gången...varför slutede vi ha kontakt igen, ändrade hon sig...

Jag ljuger om jag säger att jag inte saknar K, vi har trots allt haft enormt roligt tillsammans å upplevt såå mkt tillsammans. Nu skickar jag iväög ett sms ibland för att som vanligt konstatera att jag inte får ngt svar. Ringer gör jag inte längre, hon vill ju uppenbart inte prata med mig. Men man undrar ju...va gör hon....blev livet som hon trodde?? Är hon lycklig....och framför allt....varför är vi inte längre vänner???