Ja nu ska jag snart bege mej på ersan tillbaka till Härnösand,staden där jag tillbringade två år under mina tidiga 20:-) Det va där allt började och det var den flytten som senare utlöste så mkt andra tillfälligheter som aldrig hänr om jag inte flyttat till Härnösand och börjat plugga.

Minns det nästan som igår när jag lättförvirrad men oerghört lycklig stod på järnvägstationen i Hsand och mötte Helena, en gammal brevis som jag aldrig tidigare träffat. Vi tog taxin förbi Shell och jag hämtade nycklarna till vad som skulle bli min bostad i närmare 1 1/2 år. Jag minns att jag tittade ut genom fönstret å insöp varje andetag och njöt av att vara fir, jag kände emej så fri. Ingen jag kände på mils avstånd, nu skulle jag kunna börja om utan att ngn skulle ha fördomar om hur jag skulle vara. From NU va det bara jag...och Gizmo...mot världen! När jag kastade igen bildörren hörde jag taxichafförens "Välkommen till Härnösand, hopaps att du kommer trivas" som ett eko i bakgrunden, jag va redan påväg...in till mitt nya liv.

Även om mkt har hänt sedan den sekvensen i mitt liv som gjorde att jag blev den människan som jag blev är jag väldigt glad att jag stod ut mina 2 år i Härnösand. Jag är van att klara mig själv, oberoende...självständig. Tre egenskaper som Magnus ibland river sitt hår över att jag har. För med dessa tre egenskaper kommer det faktum att jag aldrig frågar ngn efetr ngt...vare det så är pengar eller hjälp. Jag försöker bli bättre...jag kan be Magnus om saker nu men det sitter långt inne för jag kan ju och har alltid kunnat själv. Jag märker dock hur man lätt förlitar sig på ngn annan när man lever ihop med ngn. Jag är glad att jag upptäckte sambolivet först som 25 åring och inte tidigare. Å min fördom om att dom som levde tillsammans emd ngn va osjälvständiga har esannats. För omöjligt att man kan vara lika självständig om man levt i ett förhållande i nästan hela sitt  vuxna liv som när man inte gjort det.

Ja i övermorgon börjar så min resa....tillbaka dit allting började, tillbaka till Härnösand.