Ja jag har sedan julafton läst boken Mia, sanningen om Gömda och måste säga att den till en början va helt okej men nu de senaste sidorna får jag verkligen kämpa för att orka läsa. Det är seeeegt...historien känns lite urvattnad efter att jag diskuterat boken på nätet sedan 3 november men framför allt så kommer det in historier i boken som inte hör så mkt till själva Gömda historien. Ett helt kapitel handlar tex om Elisabeth H som drev stiftelsen Trossen där Mia och hennes följe bodde. I Gömda är stiftelsen känd under namnet Evigheten och det är samma stiftelse som romanen Paradiset handlar om (tydligen) Elisabeth H råkade ut för endel tråkigheter och har skrivit en bok om detta, kapitlet om henne i Mia, sanningen om Gömda känns mer som reklam för den boken än som relevant för historien.

För övrigt så har jag vikt hundöron i hela boken,. är på sidan 450 nu och jag återkommer med en fullständig redovisning av mina åsikter och tankar kring boken när jag orkat läsa klart det!